Sydde ett litet first-aid kit också, att ha i väskan. Stoppade ner panodil och lite plåster och så. Bra att ha! Dålig bild dock, ska ordna en bättre..
söndag 19 juli 2009
Kattleksak och first-aid kit
Igår skulle jag ju sy hela dagen, blev inte riktigt så, men några saker fick jag gjorda i alla fall. Eftersom Zorba blev kär i igelkottis så bestämde jag mig för att göra en liknande figur till honom. Det blev en liten figur med garnhår och lite tidningspapper i bakfickan, som ju är det bästa Zorbis vet. Det blev lyckat, han älskade den!
Sydde ett litet first-aid kit också, att ha i väskan. Stoppade ner panodil och lite plåster och så. Bra att ha! Dålig bild dock, ska ordna en bättre..
Sydde ett litet first-aid kit också, att ha i väskan. Stoppade ner panodil och lite plåster och så. Bra att ha! Dålig bild dock, ska ordna en bättre..
Igelkott
Idag ska jag sy, hela dagen! Igår städade jag min garderob, där det måste ha skett ett bombnedslag. Kläderna hängde ut från hyllorna och var utvräkta över min stackars syhörna. Igår så tog jag tag i det och städade garderoben och sorterade och till och med märkte hyllor med små lappar "T-shirts", "Byxor". Ett litet test kan man säga, för att se om det finns nån möjlighet i världen att min garderob kan förbli städad..
Nu är även syhörnan städad som väl är. Symaskinen, som vägrade fungera och vars knappar inte ens gick att trycka på, har blivit frisk igen! Jag har ingen aning om hur det har gått till. Frågade Emir om han har gjort något, men det har han inte. Jag förstår inte.. Men jag är glad!
Den här lilla misslyckade men ändå söta igelkotten kom till igår kväll, nära midnatt. Den blev skev, den fick fel färg på tråden, och man ser var jag ritat ut mönstret. Men eftersom den är det första jag sytt på länge, och den bara var en kul grej, och den faktiskt är himla himla gullig, så får den vara med här ändå. Jag är inte så knusslig.
På baksidan är det en liten ficka. Min igelkottbär på ett litet brev och en liten glasspeng till lillebror.
Jag blir nog tvungen att sy en till Zorba också. Han blev kär i igelkotten på en gång. Det visade
han genom att bitas.
Det är så regnigt ute idag, och ingen av oss vill laga mat. Så vi sitter och väntar på pizza som kommer snart. Emir och kompisen kollar på rally och jag bloggar. Snart ska jag sy, tror jag ska försöka mig på att göra ett flaggspel!
tisdag 14 juli 2009
Keramikverkstad och virveltankar
Hej!
Jag tänkte att jag ska berätta om hur det var när jag var hemma i viken sist! Jag och storebror Samuel skulle vara barnvakt åt lillebror Sigge när mamma och pappa for i väg på semester. Mamma hade skrivit en lång fin lista åt oss, med många bra förslag på saker vi skulle kunna hitta på tillsammans. Pappa trodde nog också att vi skulle göra många saker på listan, men han visste också att vi skulle snygga till garaget lite.. Som garaget såg ut när de åkte var det totalt kaos! Fullt med skräp och prylar, närapå oframkomligt.
Jaja, vink vink till mamma o pappa. Sätta igång och jobba!!
Jag och Samuel och pappa hade planerat det här i ungefär ett år, men lämpligt tillfälle dykte liksom inte upp förrens nu: vi skulle bygga en keramikverkstad åt mamma! Mamma, som blev intagen på Capellagårdens keramiklinje trots att hon bara var 16 och man var tvungen att vara 18 egentligen. SÅ bra var hon, men det vill hon inte erkänna själv.. Efter Capellagården och diverse äventyr, till exempel liftande till Köpenhamn när mormor och morfar trodde hon var på studiebesök på ett glasbruk i Småland, så träffade hon pappa och gifte sig. Och fick barn. Och fick barn. Och fick barn. Och fick barn. Och fick barn. Hon och pappa har varit världens bästa föräldrar, och vi har haft det underbart! Men mamma och pappa har haft mycket och göra, och mamma har inte riktigt haft tid att ägna så mycket tid åt keramiken. Hon har inte haft någonstans att göra det heller, så vi tyckte att det var på tiden. Nu är vi alla ganska stora, Sigge är nio år nästan och förmodligen kommer det inte fler barn i familjen, haha :)
Anyway. Vi började med att rensa garaget. Det behövdes! Som tur var hade pappa lånat oss sitt byggmax-kort, så vi kunde handla allt som vi skulle ha. Vi delade av garaget på mitten genom att bygga en vägg. Sedan kilade vi till secondhand och fyndade ett fönster ( som var likadant som de övriga på huset) för hundra kronor som vi satte in i en yttervägg. Vi fick en vacker gammal dörr som morfar hjälpte oss att sätta i den nybyggda väggen. Vi tog bort skåpsluckor från skåpen och blåste ut allt damm med tryckluften. Sen så skurade vi väggar, och målade både väggar, hyllor, tak, garagedörrar och fönsterkarm. Golvet hade upplevt mycket, verkstadsfläckarna hopades och golvet var ett härligt summelsurium av färger på grå botten. Fint, vi ville bevara det men ändå få det att se lite renare ut. Samuel hade en bra idé (Samuel hade tusen bra och innovativa ideér, så otroligt kreativ!) och satte igång att späda ut den vita färgen med väldigt mycket vatten. Det blev helt fenomenalt fint, det gråa golvet blev helt plötsligt blått! Blått med grått i, påminde om havet en mulen dag.
Vi jobbade som tokar, steg upp åtta varje morgon, åt frukost, drack kaffe utanför trappen i morgonsolen, jobbade hela dagen och i säng tio på kvällen. Sigge var världens bästa snickare, han snickrade och byggde, och annars lekte han med kompisar. Mysigaste stunderna på veckan var när vi läste godnattsaga. Tzatziki och farsan blev det, en bok som vi uppskattade lika mycket alla tre. Kan rekommendera alla att låna den, hur kul som helst! En dag åkte vi och hämtade Sigges nya lilla kattunge som han väntat så länge på. Världens sötaste lilla katt som spann som en stort lejon, och jagade tårna när man läste saga, och somnade på kudden tätt intill och sov hela natten nära.
Det bästa var när jag skrev på en regel att
Josefin & Samuel & Sigge är värsta bästa snickarna.
Lite grillning hos morfar hann vi också med, och lite second hand för att handla bra och mysig inredning i mammas stil till keramikverkstaden. Det mesta hade jag och Samuel köpt förra sommaren, så det var inte mycket som behövde kompletteras med. Lite cider och salta pinnar var vi tvungna att ha kom vi på, det skulle ju vara en riktig invigning! Vi satte även in en cd-spelar till mamma och la i hennes favoritmusik, en skiva med Nick Drake.
På lördagen skulle mamma o pappa komma hem, och vi arbeta som besatta, det var så mycket som skulle hinna bli klart! Vi var uppe och sprang på vinden och hittade tavlor mamma målat när hon var yngre, och en hel massa fina saker från vårt gamla fina hus på landet. Att inreda keramikverkstaden var nog bland det roligaste jag gjort, det var så otroligt att se alla små saker vi samlat ihop (som vi tyckte var underbara och som vi var säkra på mamma skulle älska) samlas till en enhet, som bara blev finare och finare! När pappa ringde och sa "nu är vi hemma om fem minuter" hade vi precis satt sista saken på plats..
Pappa hade satt på mamma en ögonbindel, och mamma fattade ingenting.. Hon trodde att vi möjligtvis skulle överraska henne med att ha lagt ut jorden (som hon beställt nån månad tidigare och som en stor hög av låg bakom huset) i rabatterna och kanske anlagt ett potatisland på baksidan. När hon fick se verkstaden så började allt snurra och kändes overkligt, berättade hon efteråt.
Pappa och alla vi syskon var så himla glad att kunna ge mamma en keramikverkstad att jobba i. Vi hade fått tag på rödlera åt henne också, så nästa dag började hon dreja! Vad stolt man kan vara som har en så duktig, fin, vacker och kreativ mamma!
Så se upp världen, för nu har världens bästa keramiker en egen verkstad!! Dessutom den finaste verkstaden i staden ;)
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
Förutom att berätta om verkstaden måste jag också nämna mina projekt jag har just nu. Vissa är påbörjade, andra ska påbörjas snarast.
- Samla de bra dikter jag skrivit och skicka till förlag
- Skicka in mina barnböcker till förlag
- Springa två gånger i veckan
- Styrketräna två gånger i veckan
- Köpa fina blommor till köksbordet
- Köpa fina stolsdynor till köksstolarna
- Kanske gå med i Lottakåren
- Skriva blogg oftare
och just det, jag är 269 reserv på läkarprogrammet. Jag kom visserligen inte in, men med tanke på att det är några tusen som sökt är jag så nöjd som man kan bli utan att komma in, haha ;) Min placering på reservlistan kan dessutom möjligen ge mig en personlig erbjudan om att komma på intervju och begåvningstest för att komma in på läkarlinjen på så sätt. Jag tror att jag skulle klara intervjun och testet. Börjar bli osäker på om jag verkligen vill gå läkarlinjen dock, det skulle verkligen vara så fantastiskt kul och jag tror att jag skulle trivas som läkare och kunna sköta det bra. Problemet är bara att det känns så otroligt skönt att bara ha två år kvar av min sjuksköterskeutbildning nu, och att påbörja en utbildning som kommer ta minst 5-6 år med studielån, känns lite trist. Jag vill ju gärna kunna flytta ut på landet om några år, och dessutom vet jag inte om jag skulle stå ut med att bo i Stockholm. Ibland är jag så ledsen för att jag bor i staden, och det är ändå bara lilla Karlskrona där jag faktiskt har havet och skogen bara några hundra meter härifrån. Hur skulle jag må i stora, gråa, hårda Stockholm? Åh, jag blir så ledsen och trött på att jag inte kan bestämma mig om det är sjuksköterska eller läkare jag vill bli. När jag gick bredvid på förlossningen hemma en kväll och var med en barnmorska och såg två barn komma till världen, var ändå det bästa på hela kvällen att vara med läkarna på operationen. Det var inte för att det var operation som det var intressant, utan mer för att läkarna hade sån otrolig kompetens, och även ett sätt och en jargong som jag blev lite kär i. De var roliga, intelligenta, omtänksamma och råa på samma gång. Ena stunden sa läkaren att "den här operationen är som att förlösa en ko" och nästa stund pratade han lugnande och vänligt med patienten som höll på att vakna upp. Jag fick höra av läkarna att de tyckte jag uppförde mig som en läkarstudent och inte en sjuksköterskestudent. En läkare tog sig tid att visa mig runt på sjukhuset, visade IVA och även operationssalar. Det som var det överlägstet bästa med att prata med läkarna var att de kunde svara på alla mina frågor, det är första gången sen jag började sjuksköterskeutbildningen som nån har kunnat svara. När jag ställer frågor på skolan är det inte nån som kan svara för jag vill veta för mycket för den nivån som vi är på.. Det var så himla stimulerande att prata med nån som kunde förklara det man ville veta, och som tyckte att det var kul att man frågade! Senare satt vi och fikade och han berättade om sin egen väg till att bli läkare, och rådde mig till att pröva om jag var sugen på att bli läkare. Han tyckte att jag till sättet var en lovande blivande läkare :)
Nä.. jag spricker av alla frågor i mig, hur hur hur hur HUR ska jag veta vilket jag ska bli?
Skönt åtminstone att jag har bestämt mig för att jobba i vården.. Har lämtat det andra bakom mig nu, dansare, snickare, trafikflygare, rörmokare, designer, elektriker.. Oj oj oj. Väldans tur.
Nu ska jag gå och lugna mina tankar genom att läsa lite bok. Per Anders Fogelströms böcker är det nu, dom är helt underbara. Bäst är Mina drömmars stad, men de som kommer efter är intressanta. Så mycket som jag inte visste om arbetarnas kamp för bättre villkor!!
Jag tänkte att jag ska berätta om hur det var när jag var hemma i viken sist! Jag och storebror Samuel skulle vara barnvakt åt lillebror Sigge när mamma och pappa for i väg på semester. Mamma hade skrivit en lång fin lista åt oss, med många bra förslag på saker vi skulle kunna hitta på tillsammans. Pappa trodde nog också att vi skulle göra många saker på listan, men han visste också att vi skulle snygga till garaget lite.. Som garaget såg ut när de åkte var det totalt kaos! Fullt med skräp och prylar, närapå oframkomligt.
Jaja, vink vink till mamma o pappa. Sätta igång och jobba!!
Jag och Samuel och pappa hade planerat det här i ungefär ett år, men lämpligt tillfälle dykte liksom inte upp förrens nu: vi skulle bygga en keramikverkstad åt mamma! Mamma, som blev intagen på Capellagårdens keramiklinje trots att hon bara var 16 och man var tvungen att vara 18 egentligen. SÅ bra var hon, men det vill hon inte erkänna själv.. Efter Capellagården och diverse äventyr, till exempel liftande till Köpenhamn när mormor och morfar trodde hon var på studiebesök på ett glasbruk i Småland, så träffade hon pappa och gifte sig. Och fick barn. Och fick barn. Och fick barn. Och fick barn. Och fick barn. Hon och pappa har varit världens bästa föräldrar, och vi har haft det underbart! Men mamma och pappa har haft mycket och göra, och mamma har inte riktigt haft tid att ägna så mycket tid åt keramiken. Hon har inte haft någonstans att göra det heller, så vi tyckte att det var på tiden. Nu är vi alla ganska stora, Sigge är nio år nästan och förmodligen kommer det inte fler barn i familjen, haha :)
Anyway. Vi började med att rensa garaget. Det behövdes! Som tur var hade pappa lånat oss sitt byggmax-kort, så vi kunde handla allt som vi skulle ha. Vi delade av garaget på mitten genom att bygga en vägg. Sedan kilade vi till secondhand och fyndade ett fönster ( som var likadant som de övriga på huset) för hundra kronor som vi satte in i en yttervägg. Vi fick en vacker gammal dörr som morfar hjälpte oss att sätta i den nybyggda väggen. Vi tog bort skåpsluckor från skåpen och blåste ut allt damm med tryckluften. Sen så skurade vi väggar, och målade både väggar, hyllor, tak, garagedörrar och fönsterkarm. Golvet hade upplevt mycket, verkstadsfläckarna hopades och golvet var ett härligt summelsurium av färger på grå botten. Fint, vi ville bevara det men ändå få det att se lite renare ut. Samuel hade en bra idé (Samuel hade tusen bra och innovativa ideér, så otroligt kreativ!) och satte igång att späda ut den vita färgen med väldigt mycket vatten. Det blev helt fenomenalt fint, det gråa golvet blev helt plötsligt blått! Blått med grått i, påminde om havet en mulen dag.
Vi jobbade som tokar, steg upp åtta varje morgon, åt frukost, drack kaffe utanför trappen i morgonsolen, jobbade hela dagen och i säng tio på kvällen. Sigge var världens bästa snickare, han snickrade och byggde, och annars lekte han med kompisar. Mysigaste stunderna på veckan var när vi läste godnattsaga. Tzatziki och farsan blev det, en bok som vi uppskattade lika mycket alla tre. Kan rekommendera alla att låna den, hur kul som helst! En dag åkte vi och hämtade Sigges nya lilla kattunge som han väntat så länge på. Världens sötaste lilla katt som spann som en stort lejon, och jagade tårna när man läste saga, och somnade på kudden tätt intill och sov hela natten nära.
Det bästa var när jag skrev på en regel att Josefin & Samuel & Sigge är värsta bästa snickarna.
Det som var ännu bättre var när vi mätte fel och kapade
av just den regeln så den blev 30 centimeter för kort.
av just den regeln så den blev 30 centimeter för kort.
På lördagen skulle mamma o pappa komma hem, och vi arbeta som besatta, det var så mycket som skulle hinna bli klart! Vi var uppe och sprang på vinden och hittade tavlor mamma målat när hon var yngre, och en hel massa fina saker från vårt gamla fina hus på landet. Att inreda keramikverkstaden var nog bland det roligaste jag gjort, det var så otroligt att se alla små saker vi samlat ihop (som vi tyckte var underbara och som vi var säkra på mamma skulle älska) samlas till en enhet, som bara blev finare och finare! När pappa ringde och sa "nu är vi hemma om fem minuter" hade vi precis satt sista saken på plats..
Pappa hade satt på mamma en ögonbindel, och mamma fattade ingenting.. Hon trodde att vi möjligtvis skulle överraska henne med att ha lagt ut jorden (som hon beställt nån månad tidigare och som en stor hög av låg bakom huset) i rabatterna och kanske anlagt ett potatisland på baksidan. När hon fick se verkstaden så började allt snurra och kändes overkligt, berättade hon efteråt.
Pappa och alla vi syskon var så himla glad att kunna ge mamma en keramikverkstad att jobba i. Vi hade fått tag på rödlera åt henne också, så nästa dag började hon dreja! Vad stolt man kan vara som har en så duktig, fin, vacker och kreativ mamma!
Så se upp världen, för nu har världens bästa keramiker en egen verkstad!! Dessutom den finaste verkstaden i staden ;)
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
Förutom att berätta om verkstaden måste jag också nämna mina projekt jag har just nu. Vissa är påbörjade, andra ska påbörjas snarast.
- Samla de bra dikter jag skrivit och skicka till förlag
- Skicka in mina barnböcker till förlag
- Springa två gånger i veckan
- Styrketräna två gånger i veckan
- Köpa fina blommor till köksbordet
- Köpa fina stolsdynor till köksstolarna
- Kanske gå med i Lottakåren
- Skriva blogg oftare
och just det, jag är 269 reserv på läkarprogrammet. Jag kom visserligen inte in, men med tanke på att det är några tusen som sökt är jag så nöjd som man kan bli utan att komma in, haha ;) Min placering på reservlistan kan dessutom möjligen ge mig en personlig erbjudan om att komma på intervju och begåvningstest för att komma in på läkarlinjen på så sätt. Jag tror att jag skulle klara intervjun och testet. Börjar bli osäker på om jag verkligen vill gå läkarlinjen dock, det skulle verkligen vara så fantastiskt kul och jag tror att jag skulle trivas som läkare och kunna sköta det bra. Problemet är bara att det känns så otroligt skönt att bara ha två år kvar av min sjuksköterskeutbildning nu, och att påbörja en utbildning som kommer ta minst 5-6 år med studielån, känns lite trist. Jag vill ju gärna kunna flytta ut på landet om några år, och dessutom vet jag inte om jag skulle stå ut med att bo i Stockholm. Ibland är jag så ledsen för att jag bor i staden, och det är ändå bara lilla Karlskrona där jag faktiskt har havet och skogen bara några hundra meter härifrån. Hur skulle jag må i stora, gråa, hårda Stockholm? Åh, jag blir så ledsen och trött på att jag inte kan bestämma mig om det är sjuksköterska eller läkare jag vill bli. När jag gick bredvid på förlossningen hemma en kväll och var med en barnmorska och såg två barn komma till världen, var ändå det bästa på hela kvällen att vara med läkarna på operationen. Det var inte för att det var operation som det var intressant, utan mer för att läkarna hade sån otrolig kompetens, och även ett sätt och en jargong som jag blev lite kär i. De var roliga, intelligenta, omtänksamma och råa på samma gång. Ena stunden sa läkaren att "den här operationen är som att förlösa en ko" och nästa stund pratade han lugnande och vänligt med patienten som höll på att vakna upp. Jag fick höra av läkarna att de tyckte jag uppförde mig som en läkarstudent och inte en sjuksköterskestudent. En läkare tog sig tid att visa mig runt på sjukhuset, visade IVA och även operationssalar. Det som var det överlägstet bästa med att prata med läkarna var att de kunde svara på alla mina frågor, det är första gången sen jag började sjuksköterskeutbildningen som nån har kunnat svara. När jag ställer frågor på skolan är det inte nån som kan svara för jag vill veta för mycket för den nivån som vi är på.. Det var så himla stimulerande att prata med nån som kunde förklara det man ville veta, och som tyckte att det var kul att man frågade! Senare satt vi och fikade och han berättade om sin egen väg till att bli läkare, och rådde mig till att pröva om jag var sugen på att bli läkare. Han tyckte att jag till sättet var en lovande blivande läkare :)
Nä.. jag spricker av alla frågor i mig, hur hur hur hur HUR ska jag veta vilket jag ska bli?
Skönt åtminstone att jag har bestämt mig för att jobba i vården.. Har lämtat det andra bakom mig nu, dansare, snickare, trafikflygare, rörmokare, designer, elektriker.. Oj oj oj. Väldans tur.
Nu ska jag gå och lugna mina tankar genom att läsa lite bok. Per Anders Fogelströms böcker är det nu, dom är helt underbara. Bäst är Mina drömmars stad, men de som kommer efter är intressanta. Så mycket som jag inte visste om arbetarnas kamp för bättre villkor!!
tisdag 7 juli 2009
Sommaren hindrar orden
Det blir inte uppdaterat här så ofta.. Just nu får jag skylla på sommaren, tror jag. När jag inte är på jobbet så vill jag mest av allt bara vara utomhus, lufsa runt längs med havsvikarna och upptäcka nya fina ställen att bada med hunden och ligga och läsa bra böcker. Kvällsmat i solnedgången är något folk borde ägna sig åt oftare, har jag kommit fram till. En termos med te, en ostsmörgås, en filt att svepa om sig och en bra bok (ja, jag är galen i böcker) framför glödande vatten, lungt simmande änder och sval sommarluft - det kan knappast bli bättre!
Jag får kanske skylla min lilla skrivkramp på att jag dessutom har för mycket att skriva om. Sista tiden har mycket hänt; vi har renoverat garaget, nästan-tältat, mamma o pappa o Sigge har hälsat på, jag har fått en ny cykel, jag har gjort om hemma, och ja, det har hänt saker hela tiden. Men allt det där måste jag ju också skriva om, och visa bilder på. Nästa inlägg måste komma snart. Vänta tills dess!
Puss på alla underbaringar som läser min blogg. Det gör mig glad.
Josefin
Jag får kanske skylla min lilla skrivkramp på att jag dessutom har för mycket att skriva om. Sista tiden har mycket hänt; vi har renoverat garaget, nästan-tältat, mamma o pappa o Sigge har hälsat på, jag har fått en ny cykel, jag har gjort om hemma, och ja, det har hänt saker hela tiden. Men allt det där måste jag ju också skriva om, och visa bilder på. Nästa inlägg måste komma snart. Vänta tills dess!
Puss på alla underbaringar som läser min blogg. Det gör mig glad.
Josefin
fredag 26 juni 2009
Imorgon vadar vi över floden älskling
Imorgon ska vi vada. Vi har letat upp en liten liten ö där ingen aning brukar vara, där ska vi tälta. Imorgon ger vi oss ut i gryningen, med vårt nyinköpta skogsgröna tält och triangaköket vi fick i present av mamma o pappa. Stället där vi ska vada över på är 120 cm djupt som mest. Det blir nog Emir som får bära över all packning, medans jag går eller simmar. Caramell får simma.
Det ska bli så skönt att komma ut i skogen! Efter att ha suttit inomhus på jobbet 8-16 hela veckan längtar jag efter att vara utomhus hela helgen. Jag har visserligen gått ut till viken och suttit vid klipporna och badat och varit ute hela kvällarna, men det räcker inte! Önskar att man kunde sova utomhus jämt.. Om det inte var så mycket fiskmåsar vid vårt hus hade vi kunnat sova på takterassen.. På tal om fiskmåsar, jag blev nästan anfallen av en sån för några dagar sen! Var ute med Caramell, och så hörde jag skrik, och så kände jag vinddraget av vingar från en fiskmås i nacken, vänder mig om. Då gör fiskmåsen en lov och kastar sig mot mig! Som tur var hade jag min största handväska så jag kunde sjasa bort den. Allt sedan dess har jag varit allmänt misstänksam mot alla fåglar.. Vet inte riktigt om det går att lita på dem.
En bra sak med mitt jobb är att det finns färgskrivare här. Jag är extremt fixerad vid listor (särskilt enligt min sambo) och nu när jag skrev lista inför tältningen så delade jag upp varorna enligt vilken affär jag skulle handla på. Och så blev jag jätteglad när jag kom på att jag kan göra willysvarorna röda, rustavarorna gula, och ÖoBvarorna gröna... haha, jag är i List-himmelen!
måndag 22 juni 2009
Måndagsfunderingar
Här sitter jag på mitt sommarjobb med ytterst lite att göra. Eftersom jag har väldigt mycket tid till godo här, bestämde jag mig för att ägna sommaren åt att bli mer allmänbildad. I morse kom jag på hur! Jag börjar med att gå in på Dagens nyheter på internet och öppna varenda flik jag är intresserad av. Sen går jag igenom dem under dagen och försöker att forska vidare om varenda flik genom att göra minst en sökning per flik, och sedan läsa mer om ämnet. Det är faktiskt riktigt kul, och ett bra sätt att fördriva tiden.
Idag har jag snöat in på inbördeskriget i Kongo, med dess brutala skövling av människoliv och dess våldtäcker. Det faktum att konkflikten i stort beror på metallen Coltan, som finns i bland annat mobiler, datorer, jetmotorer med mera. Tydligen har mobiltillverkare som Eriksson och Nokia erkänt att de inte vet var deras Coltan kommer ifrån. Jag blir så frustrerad när jag läser om sånt här! Linköpings tidning skriver så här:
"Att påverka är enkelt: skicka ett mejl till det företag där du köpte din senaste mobil och ställ några enkla frågor. Hur vet jag att metallerna i min telefon inte kommer från konfliktzoner? Vad gör ni för att förbättra arbetsförhållandena och undvika barnarbete hos era leverantörer? Hur påverkar ni för att inkomsterna från råvarorna ska komma lokalbefolkningen tillgodo? Samma frågor kan du naturligtvis ställa nästa gång du köper en mobiltelefon eller dator."
Mycket viktigt detta! Det får mig att fundera på hur mycket att våra varor och tjänster som egentligen påverkar oskyldiga människors liv till det sämre. Jag vill flytta ut till en stuga mitt i skogen och odla egen potatis och grönsaker. Så härligt det skulle vara att vara så beroende av sig själv som möjligt, och så lite beroende av övriga samhället som möjligt, och slippa undra om ens mobil eller om datorn jag skriver mina blogginlägg på inlägg på innehåller Coltan..
Idag har jag snöat in på inbördeskriget i Kongo, med dess brutala skövling av människoliv och dess våldtäcker. Det faktum att konkflikten i stort beror på metallen Coltan, som finns i bland annat mobiler, datorer, jetmotorer med mera. Tydligen har mobiltillverkare som Eriksson och Nokia erkänt att de inte vet var deras Coltan kommer ifrån. Jag blir så frustrerad när jag läser om sånt här! Linköpings tidning skriver så här:
"Att påverka är enkelt: skicka ett mejl till det företag där du köpte din senaste mobil och ställ några enkla frågor. Hur vet jag att metallerna i min telefon inte kommer från konfliktzoner? Vad gör ni för att förbättra arbetsförhållandena och undvika barnarbete hos era leverantörer? Hur påverkar ni för att inkomsterna från råvarorna ska komma lokalbefolkningen tillgodo? Samma frågor kan du naturligtvis ställa nästa gång du köper en mobiltelefon eller dator."
Mycket viktigt detta! Det får mig att fundera på hur mycket att våra varor och tjänster som egentligen påverkar oskyldiga människors liv till det sämre. Jag vill flytta ut till en stuga mitt i skogen och odla egen potatis och grönsaker. Så härligt det skulle vara att vara så beroende av sig själv som möjligt, och så lite beroende av övriga samhället som möjligt, och slippa undra om ens mobil eller om datorn jag skriver mina blogginlägg på inlägg på innehåller Coltan..
onsdag 10 juni 2009
Myspys och verktygsjakt
Idag har Emir varit hemma, första dagen på, ja typ tre dagar :) När Emir är borta blir det så tyst och trist här tycker jag. Det är mycket hemtrevligare när han är hemma, oavsett om det är en sån dag då vi hittar på massa saker tillsammans eller om det är en sån dag när jag sitter o läser hela dan och han meckar och vi knappt ser till varann. Idag har vi varit på verktygsjakt hur som helst, eftersom han håller på att pimpa min cykel..! Jag blev nog gladast över mitt kap, en ringklocka med en nalle på, haha.
Fast jag kan inte bestämma mig för om det är en björn eller en varg, en björnvarg kanske?
Sen lagade Emir middag åt mig, vildsvinsstek, färskpotatis, kokta grönsaker, tomater och sås. Så himla gott. Blev lite fika med muffins efter.
Jag var ute med Carra en sväng, och parkerade henne bland tusen prästkragar. Hon undrade nog varför.
Söt Caramell
Igår kväll var Zorba detektiv. Han ville inte berätta för mig vad det var han undersökte, men jag misstänker att det var något fuffens som Caramell gjort.. Från sin utkiksplats under tvättkorgen hade han en bra översikt över vad som skedde runt omkring. Men, och Zorba blir nog inte glad för att jag berättar det, det tog inte lång tid innan detektiven somnade där under tvättkorgen..
Inget undgår Zorba Detektivens blick..
Nu ska jag gå och göra lite välling tror jag, och läsa min bok. Har läst klart Anne Brontës bok Agnes Grey, men den var ingen höjdare. Tyckte att hennes Främlingen på Wildfell hall var mycket mycket bättre, mer genomarbetat språk, och hela berättelsen känns mer omsorgsfullt skriven på nåt sätt. Jag gillar såna där romantiska gamla böcker, där kärleksparet skiljs åt och sen får träffas igen på slutet, lyckliga slut is the shit! :)
Nu läser jag en bok som jag misstänker knappast får vad man kan kalla ett lyckligt slut precis. Den heter Helvetet på jorden - En SS-frivilligs historia, skriven av Rolf Ivar Jordbruen. Väldigt intressant, och hemskt att läsa, och nyttigt tror jag. Jag har nog alltid tänkt på alla SS-soldater som monster, men boken ger en mer nyanserad bild av den här SS-soldaten, som heter Hermod Tuft. Boken bygger på Hermods memoarer samt hans samtal med författaren, och beskriver dels hur Hermod blir avtrubbad och inte känner något särskilt inför att döda de ryska soldaterna vid frontens drabbningar, dels hur han vägrar att delta i mord på civila ryssar, och hur dåligt han mår av det han ser andra soldater utsätta civila för. Har bara kommit en bit in i boken, men jag tror att jag redan kan rekommendera att man läser den.
Nä, som sagt. Välling (kan man bli mer barnslig, ringklocka med nalle på och välling? haha, jag kommer aldrig att bli vuxen, det är väl bra :) ) och bok. God kväll!
Fast jag kan inte bestämma mig för om det är en björn eller en varg, en björnvarg kanske?Sen lagade Emir middag åt mig, vildsvinsstek, färskpotatis, kokta grönsaker, tomater och sås. Så himla gott. Blev lite fika med muffins efter.
Jag var ute med Carra en sväng, och parkerade henne bland tusen prästkragar. Hon undrade nog varför.
Söt CaramellIgår kväll var Zorba detektiv. Han ville inte berätta för mig vad det var han undersökte, men jag misstänker att det var något fuffens som Caramell gjort.. Från sin utkiksplats under tvättkorgen hade han en bra översikt över vad som skedde runt omkring. Men, och Zorba blir nog inte glad för att jag berättar det, det tog inte lång tid innan detektiven somnade där under tvättkorgen..
Inget undgår Zorba Detektivens blick.. Nu ska jag gå och göra lite välling tror jag, och läsa min bok. Har läst klart Anne Brontës bok Agnes Grey, men den var ingen höjdare. Tyckte att hennes Främlingen på Wildfell hall var mycket mycket bättre, mer genomarbetat språk, och hela berättelsen känns mer omsorgsfullt skriven på nåt sätt. Jag gillar såna där romantiska gamla böcker, där kärleksparet skiljs åt och sen får träffas igen på slutet, lyckliga slut is the shit! :)
Nu läser jag en bok som jag misstänker knappast får vad man kan kalla ett lyckligt slut precis. Den heter Helvetet på jorden - En SS-frivilligs historia, skriven av Rolf Ivar Jordbruen. Väldigt intressant, och hemskt att läsa, och nyttigt tror jag. Jag har nog alltid tänkt på alla SS-soldater som monster, men boken ger en mer nyanserad bild av den här SS-soldaten, som heter Hermod Tuft. Boken bygger på Hermods memoarer samt hans samtal med författaren, och beskriver dels hur Hermod blir avtrubbad och inte känner något särskilt inför att döda de ryska soldaterna vid frontens drabbningar, dels hur han vägrar att delta i mord på civila ryssar, och hur dåligt han mår av det han ser andra soldater utsätta civila för. Har bara kommit en bit in i boken, men jag tror att jag redan kan rekommendera att man läser den.
Nä, som sagt. Välling (kan man bli mer barnslig, ringklocka med nalle på och välling? haha, jag kommer aldrig att bli vuxen, det är väl bra :) ) och bok. God kväll!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
