Myspys och verktygsjakt

Idag har Emir varit hemma, första dagen på, ja typ tre dagar :) När Emir är borta blir det så tyst och trist här tycker jag. Det är mycket hemtrevligare när han är hemma, oavsett om det är en sån dag då vi hittar på massa saker tillsammans eller om det är en sån dag när jag sitter o läser hela dan och han meckar och vi knappt ser till varann. Idag har vi varit på verktygsjakt hur som helst, eftersom han håller på att pimpa min cykel..! Jag blev nog gladast över mitt kap, en ringklocka med en nalle på, haha.

Fast jag kan inte bestämma mig för om det är en björn eller en varg, en björnvarg kanske?

Sen lagade Emir middag åt mig, vildsvinsstek, färskpotatis, kokta grönsaker, tomater och sås. Så himla gott. Blev lite fika med muffins efter.

Jag var ute med Carra en sväng, och parkerade henne bland tusen prästkragar. Hon undrade nog varför.

Söt Caramell

Igår kväll var Zorba detektiv. Han ville inte berätta för mig vad det var han undersökte, men jag misstänker att det var något fuffens som Caramell gjort.. Från sin utkiksplats under tvättkorgen hade han en bra översikt över vad som skedde runt omkring. Men, och Zorba blir nog inte glad för att jag berättar det, det tog inte lång tid innan detektiven somnade där under tvättkorgen..

Inget undgår Zorba Detektivens blick..

Nu ska jag gå och göra lite välling tror jag, och läsa min bok. Har läst klart Anne Brontës bok Agnes Grey, men den var ingen höjdare. Tyckte att hennes Främlingen på Wildfell hall var mycket mycket bättre, mer genomarbetat språk, och hela berättelsen känns mer omsorgsfullt skriven på nåt sätt. Jag gillar såna där romantiska gamla böcker, där kärleksparet skiljs åt och sen får träffas igen på slutet, lyckliga slut is the shit! :)

Nu läser jag en bok som jag misstänker knappast får vad man kan kalla ett lyckligt slut precis. Den heter Helvetet på jorden - En SS-frivilligs historia, skriven av Rolf Ivar Jordbruen. Väldigt intressant, och hemskt att läsa, och nyttigt tror jag. Jag har nog alltid tänkt på alla SS-soldater som monster, men boken ger en mer nyanserad bild av den här SS-soldaten, som heter Hermod Tuft. Boken bygger på Hermods memoarer samt hans samtal med författaren, och beskriver dels hur Hermod blir avtrubbad och inte känner något särskilt inför att döda de ryska soldaterna vid frontens drabbningar, dels hur han vägrar att delta i mord på civila ryssar, och hur dåligt han mår av det han ser andra soldater utsätta civila för. Har bara kommit en bit in i boken, men jag tror att jag redan kan rekommendera att man läser den.

Nä, som sagt. Välling (kan man bli mer barnslig, ringklocka med nalle på och välling? haha, jag kommer aldrig att bli vuxen, det är väl bra :) ) och bok. God kväll!