Keramikverkstad och virveltankar

Hej!
Jag tänkte att jag ska berätta om hur det var när jag var hemma i viken sist! Jag och storebror Samuel skulle vara barnvakt åt lillebror Sigge när mamma och pappa for i väg på semester. Mamma hade skrivit en lång fin lista åt oss, med många bra förslag på saker vi skulle kunna hitta på tillsammans. Pappa trodde nog också att vi skulle göra många saker på listan, men han visste också att vi skulle snygga till garaget lite.. Som garaget såg ut när de åkte var det totalt kaos! Fullt med skräp och prylar, närapå oframkomligt.


Jaja, vink vink till mamma o pappa. Sätta igång och jobba!!


Jag och Samuel och pappa hade planerat det här i ungefär ett år, men lämpligt tillfälle dykte liksom inte upp förrens nu: vi skulle bygga en keramikverkstad åt mamma! Mamma, som blev intagen på Capellagårdens keramiklinje trots att hon bara var 16 och man var tvungen att vara 18 egentligen. SÅ bra var hon, men det vill hon inte erkänna själv.. Efter Capellagården och diverse äventyr, till exempel liftande till Köpenhamn när mormor och morfar trodde hon var på studiebesök på ett glasbruk i Småland, så träffade hon pappa och gifte sig. Och fick barn. Och fick barn. Och fick barn. Och fick barn. Och fick barn. Hon och pappa har varit världens bästa föräldrar, och vi har haft det underbart! Men mamma och pappa har haft mycket och göra, och mamma har inte riktigt haft tid att ägna så mycket tid åt keramiken. Hon har inte haft någonstans att göra det heller, så vi tyckte att det var på tiden. Nu är vi alla ganska stora, Sigge är nio år nästan och förmodligen kommer det inte fler barn i familjen, haha :)

Anyway. Vi började med att rensa garaget. Det behövdes! Som tur var hade pappa lånat oss sitt byggmax-kort, så vi kunde handla allt som vi skulle ha. Vi delade av garaget på mitten genom att bygga en vägg. Sedan kilade vi till secondhand och fyndade ett fönster ( som var likadant som de övriga på huset) för hundra kronor som vi satte in i en yttervägg. Vi fick en vacker gammal dörr som morfar hjälpte oss att sätta i den nybyggda väggen. Vi tog bort skåpsluckor från skåpen och blåste ut allt damm med tryckluften. Sen så skurade vi väggar, och målade både väggar, hyllor, tak, garagedörrar och fönsterkarm. Golvet hade upplevt mycket, verkstadsfläckarna hopades och golvet var ett härligt summelsurium av färger på grå botten. Fint, vi ville bevara det men ändå få det att se lite renare ut. Samuel hade en bra idé (Samuel hade tusen bra och innovativa ideér, så otroligt kreativ!) och satte igång att späda ut den vita färgen med väldigt mycket vatten. Det blev helt fenomenalt fint, det gråa golvet blev helt plötsligt blått! Blått med grått i, påminde om havet en mulen dag.


Vi jobbade som tokar, steg upp åtta varje morgon, åt frukost, drack kaffe utanför trappen i morgonsolen, jobbade hela dagen och i säng tio på kvällen. Sigge var världens bästa snickare, han snickrade och byggde, och annars lekte han med kompisar. Mysigaste stunderna på veckan var när vi läste godnattsaga. Tzatziki och farsan blev det, en bok som vi uppskattade lika mycket alla tre. Kan rekommendera alla att låna den, hur kul som helst! En dag åkte vi och hämtade Sigges nya lilla kattunge som han väntat så länge på. Världens sötaste lilla katt som spann som en stort lejon, och jagade tårna när man läste saga, och somnade på kudden tätt intill och sov hela natten nära.

Det bästa var när jag skrev på en regel att
Josefin & Samuel & Sigge är värsta bästa snickarna.

Det som var ännu bättre var när vi mätte fel och kapade
av just den regeln så den blev 30 centimeter för kort.

Lite grillning hos morfar hann vi också med, och lite second hand för att handla bra och mysig inredning i mammas stil till keramikverkstaden. Det mesta hade jag och Samuel köpt förra sommaren, så det var inte mycket som behövde kompletteras med. Lite cider och salta pinnar var vi tvungna att ha kom vi på, det skulle ju vara en riktig invigning! Vi satte även in en cd-spelar till mamma och la i hennes favoritmusik, en skiva med Nick Drake.

På lördagen skulle mamma o pappa komma hem, och vi arbeta som besatta, det var så mycket som skulle hinna bli klart! Vi var uppe och sprang på vinden och hittade tavlor mamma målat när hon var yngre, och en hel massa fina saker från vårt gamla fina hus på landet. Att inreda keramikverkstaden var nog bland det roligaste jag gjort, det var så otroligt att se alla små saker vi samlat ihop (som vi tyckte var underbara och som vi var säkra på mamma skulle älska) samlas till en enhet, som bara blev finare och finare! När pappa ringde och sa "nu är vi hemma om fem minuter" hade vi precis satt sista saken på plats..

Pappa hade satt på mamma en ögonbindel, och mamma fattade ingenting.. Hon trodde att vi möjligtvis skulle överraska henne med att ha lagt ut jorden (som hon beställt nån månad tidigare och som en stor hög av låg bakom huset) i rabatterna och kanske anlagt ett potatisland på baksidan. När hon fick se verkstaden så började allt snurra och kändes overkligt, berättade hon efteråt.































Pappa och alla vi syskon var så himla glad att kunna ge mamma en keramikverkstad att jobba i. Vi hade fått tag på rödlera åt henne också, så nästa dag började hon dreja! Vad stolt man kan vara som har en så duktig, fin, vacker och kreativ mamma!

Så se upp världen, för nu har världens bästa keramiker en egen verkstad!! Dessutom den finaste verkstaden i staden ;)



* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *


Förutom att berätta om verkstaden måste jag också nämna mina projekt jag har just nu. Vissa är påbörjade, andra ska påbörjas snarast.

- Samla de bra dikter jag skrivit och skicka till förlag
- Skicka in mina barnböcker till förlag
- Springa två gånger i veckan
- Styrketräna två gånger i veckan
- Köpa fina blommor till köksbordet
- Köpa fina stolsdynor till köksstolarna
- Kanske gå med i Lottakåren
- Skriva blogg oftare


och just det, jag är 269 reserv på läkarprogrammet. Jag kom visserligen inte in, men med tanke på att det är några tusen som sökt är jag så nöjd som man kan bli utan att komma in, haha ;) Min placering på reservlistan kan dessutom möjligen ge mig en personlig erbjudan om att komma på intervju och begåvningstest för att komma in på läkarlinjen på så sätt. Jag tror att jag skulle klara intervjun och testet. Börjar bli osäker på om jag verkligen vill gå läkarlinjen dock, det skulle verkligen vara så fantastiskt kul och jag tror att jag skulle trivas som läkare och kunna sköta det bra. Problemet är bara att det känns så otroligt skönt att bara ha två år kvar av min sjuksköterskeutbildning nu, och att påbörja en utbildning som kommer ta minst 5-6 år med studielån, känns lite trist. Jag vill ju gärna kunna flytta ut på landet om några år, och dessutom vet jag inte om jag skulle stå ut med att bo i Stockholm. Ibland är jag så ledsen för att jag bor i staden, och det är ändå bara lilla Karlskrona där jag faktiskt har havet och skogen bara några hundra meter härifrån. Hur skulle jag må i stora, gråa, hårda Stockholm? Åh, jag blir så ledsen och trött på att jag inte kan bestämma mig om det är sjuksköterska eller läkare jag vill bli. När jag gick bredvid på förlossningen hemma en kväll och var med en barnmorska och såg två barn komma till världen, var ändå det bästa på hela kvällen att vara med läkarna på operationen. Det var inte för att det var operation som det var intressant, utan mer för att läkarna hade sån otrolig kompetens, och även ett sätt och en jargong som jag blev lite kär i. De var roliga, intelligenta, omtänksamma och råa på samma gång. Ena stunden sa läkaren att "den här operationen är som att förlösa en ko" och nästa stund pratade han lugnande och vänligt med patienten som höll på att vakna upp. Jag fick höra av läkarna att de tyckte jag uppförde mig som en läkarstudent och inte en sjuksköterskestudent. En läkare tog sig tid att visa mig runt på sjukhuset, visade IVA och även operationssalar. Det som var det överlägstet bästa med att prata med läkarna var att de kunde svara på alla mina frågor, det är första gången sen jag började sjuksköterskeutbildningen som nån har kunnat svara. När jag ställer frågor på skolan är det inte nån som kan svara för jag vill veta för mycket för den nivån som vi är på.. Det var så himla stimulerande att prata med nån som kunde förklara det man ville veta, och som tyckte att det var kul att man frågade! Senare satt vi och fikade och han berättade om sin egen väg till att bli läkare, och rådde mig till att pröva om jag var sugen på att bli läkare. Han tyckte att jag till sättet var en lovande blivande läkare :)
Nä.. jag spricker av alla frågor i mig, hur hur hur hur HUR ska jag veta vilket jag ska bli?

Skönt åtminstone att jag har bestämt mig för att jobba i vården.. Har lämtat det andra bakom mig nu, dansare, snickare, trafikflygare, rörmokare, designer, elektriker.. Oj oj oj. Väldans tur.

Nu ska jag gå och lugna mina tankar genom att läsa lite bok. Per Anders Fogelströms böcker är det nu, dom är helt underbara. Bäst är Mina drömmars stad, men de som kommer efter är intressanta. Så mycket som jag inte visste om arbetarnas kamp för bättre villkor!!