Matte och husse och Caramell går ner till stranden den varmaste dagen på länge. Det är sol och varmt, och familjer som badar. Vi tänker att om vi inte går ända fram till stranden, utan håller oss i utkanten av den lilla viken, så går det nog bra att släppa Carra lite. Det är så varmt och hon kan behöva svalka av sig lite i vattnet. Jag hoppar i och hon blir så glad så glad, och hoppar i med mig. Vi plaskar runt lite och hon tycker nästan mest om när jag bär henne i vattnet. Gos! Vi går upp igen och efter att Carra gjort sitt obligatoriska rusk på mig och husse så sätter vi oss på bryggan lite. MEN så seglar två änder förbi.. Carra slänger sig i det iskalla vattnet och börjar simma efter dem, fort fort fort. Vi ropar, först lugnt, men sen argt när vi märker att Carra ignorerar oss totalt! Jag börjar bli lite orolig när Carra försvinner längre och längre ut, tänk om hon får kramp och drunknar? Så jag hoppar i jag också. Som tur är så är det ganska grunt i vattnet så jag behöver inte drunkna själv om jag får kramp. Jag simmar, och simmar, och simmar, och ser plötsligt hur det samlas folk nere vid strandkanten. A L L A tittar på oss. Sen blir det grundare och jag får springa genom halvhögt vatten efter Carra. Det är ju inte det lättaste att springa i vatten och när Carra och anden plötsligt byter håll (för den dumma lilla anden simmar framför Carra, varför inte bara flyga därifrån? Men anden vet kanske inte att Carra inte kan flyga) och simmar rakt ut ur viken och ser ut att vara på väg runt en udde så vänder jag mig om mot Emir och skriker i desperation: "RING POLIISEEEEN!!". Jag tycker mig ana att några vid strandkanten börjar skratta lite.. ååååh... Jag blir så frustrerad över att Emir inte ringer polisen (men så här i efterhand kan jag ju se det komiska i att jag ville ha dit dem, vad skulle de gjort?) men så till slut, så flyger den förståndiga lilla anden sin kos och Carra vänder om.. Så fort jag får tag på henne får hon bogsera mig in till strandkanten. Slut på äventyret, men jag tyckte att publiken gott kunde ha gett mig en stor applåd! Den natten sov jag med dubbla duntäcken.
Vi kanske ska börja kalla vår hund för Marley? Vi skrattade i alla fall länge åt Carras och min simtur. Och som jag sa till en kompis, jag måste nog bara lära mig att simma fortare än Carra :)"